Vad kan man som förälder eller anhörig göra?

Familj mortionerarEftersom att barn är för små för att förstå innebörden av övervikt eller fetma och dess komplikationer så behövs det andra mer livserfarna personer i barnens liv som föräldrar, mor- och farföräldrar och övriga anhöriga som kan ingripa till barnens hjälp. Genom att hjälpa barnen kan barnen själva bli medvetna om sina viktproblem. Många föräldrar som har matglada och knubbiga barn ställer sig den jobbiga frågan om hur man skall agera och försöka stoppa barnets viktuppgång utan att såra barnet eller få barnet att känna skuld och skam, eller hunger om man börjar skära ner på matintagen. Många föräldrar vill att barnen skall få äta tills de känner sig mätta och ha samma möjligheter till godsaker som andra barn och detta är väl inte så svårt att förstå då föräldrar alltid vill sina barn deras bästa och gillar att skämma bort barnen då och då.

Alla människor känner till att vikt är svårt att prata om och lättare blir det inte när man som förälder tror att det kan påverka barnet allt för mycket. Många föräldrar är helt enkelt rädda för att barnen skall missuppfatta budskapet och i stället få anorexia nervosa eller bulimia nervosa. Att man som förälder uppmuntrar sina barn att äta eller berömmer barnen när de ätit mycket hör till det normala och om man istället skall försöka göra det motsatta så känns det fel eftersom barnen behöver energin som växer. Föräldrarna upplever därför en rävsax och för att få föräldrarna att förstå hur viktiga de är för sina barn så bör de uppmuntras tydligt till detta av läkare som annars förklarar konsekvenserna av att inte göra detta.

Föräldrar brukar kunna resonera att det inte spelar någon roll vad barnen äter eftersom att barnen rör på sig genom lek och sport och då i alla fall gör sig av med energin och detta stämmer till viss del, men inte helt. För äter barnen mer än vad de gör av med så blir de i alla fall överviktiga.

Det är mycket svårt för föräldrar att veta hur de skall prata med barnen om deras viktproblem. Men då man väl bestämt sig för att ta upp det med sitt barn så är det viktigt att tänka på vid vilket tillfälle. Rätt tillfälle att ta upp detta med barnet på är när barnet är lugnt och på en plats som inger ro. Viktigt att tänka på som förälder är också att inte börja bråka med sitt barn över detta och absolut inte påpeka detta för kompisar eller syskon till barnen. Viktigast av allt är att föräldrarna förstår att barnens nya kostvanor skall vara långsiktiga och hållbara och därför skall viktnedgång inte ske med en häftig revolution eller genom alltför hårda krav. Att sätta sitt barn i hetsbantning är farligt och skall undvikas. Jojobanting eller liknande bör inte uppmanas av föräldrar eftersom barnen riskerar att försättas i svält, vilket innebär att barnen bara går upp i vikt efter de slutat bantat. För att se till att barnen får i sig den näring de behöver så måste ibland föräldrar komma i kontakt med dietister eller läkare för att på så vis få den hjälp de behöver för att barnens hälsa inte skall sättas på spel om matintagen skall ändras.

Om barnen har syskon kommer de också att märka av att deras syskon kämpar med sin vikt och det är därför viktigt att inte involvera dessa i problemet allt för mycket. För det kan bli väldigt jobbigt för barnen om syskonen skall vara med och påpeka eller prata med sina vänner om det.

Andra som tillhör familjen och som också är viktiga i arbetet är mor- och farföräldrarna. Barnen brukar vanligtvis tillbringa mer eller mindre tid med dessa kära personer och när barnen träffar dem så är det inte ovanligt att de skämmer bort barnen lite extra med saker som mat och fika. När mormor, morfar, farmor och farfar växte upp så såg matvanorna dock mycket annorlunda ut och det var då ovanligt med tillgång till mycket mat. När man på deras tid fick mat eller fika skulle man vara glad, tacksam och äta upp allt som fanns på tallriken. Förr i tiden var det också vanligt att man åt mycket fet mat eftersom att arbete då var mer fysiskt krävande än vad det generellt är idag och eftersom att människor lättare fick sjukdomar då så behövdes extra fet mat. Synsättet att man därför skall äta fet mat och tacksamt ta emot hänger tyvärr fortfarande med de äldre idag trots dagens utveckling och därför är det extra viktigt att barnens föräldrar påpekar detta för deras föräldrar. Det är viktigt att de informerar om att inte ge barnen för stora portioner, för fet mat, för mycket fikabröd och andra sötsaker. Det är viktigt att alla vuxna förstår att föda och det materiella inte är lika viktigt som att ge barnen samhörighet och kärlek. Därför bör man istället för godis ge sitt barn en rolig känslomässig upplevelse istället och så vidare.

Det är väldigt olika beroende på barns ålder hur pass mogna de är, hur mycket de kan förstå och hur man som förälder utifrån detta skall hjälpa barnet. Det är ju en enorm skillnad på en sjuåring och en trettonåring och därför bör man som förälder också anpassa sig efter barnen. När barnen är små så bestämmer föräldrarna i stort sätt allting och därför är det också lättare att påverka barnen i en viss riktning. I den här åldern bestämmer föräldrarna självklara saker som när barnen skall äta, vad de ska äta och när de ska sova. När barnet dock blir större blir det allt svårare som förälder att självständigt fortfarande bestämma allt om barnen. Barnen börjar skolan, de är borta hos kompisar, handlar i kiosken och så vidare när föräldrarna inte är med och föräldrarna hänger inte med i vad som händer. Det är också i skolåldern som barnen kanske kommer hem före föräldrarna och tar sig mellanmål, vilka många gånger består av snabba kolhydrater och sötsaker. Under denna period är det därför viktigt att man som förälder försöker påverka barnen genom beröm då de gör något bra som tillexempel då de avstått från godis i skolan.

När barnen hamnar i pubertet och tonåren kan det vara extra känsligt att som förälder prata med sina barn om deras vikt. Tonåringar genomgår många förändringar under denna period och kämpar själv med att hitta sin identitet. Det uppstår lättare därför konflikter om vikten med föräldrarna och när föräldrarna ser att tonåringarna bara förebygger sin viktuppgång blir det därför också lättare att de börjar sätta gränser och regler, vilka då inverkar på tonåringarna genom upprorskänslor. Det är lättare att man som tonåring tröstäter om man inte kommer överens med sina föräldrar och när man inte är nöjd med sin vikt. För en tonåring säger det inte mycket om man försöker skrämma med vilka konsekvenser fetma kan ge och därför är det viktigt att man istället fokuserar på nuläget. I tonåren kan det också vara bra att ha en utomstående som kan stötta och trösta och detta kan tillexempel vara en skolkurator. Det viktiga är att man som förälder till en tonåring kommer ihåg att stå kvar när det är som tuffast för de kommer förr eller senare förmodligen tacka er för att ni varit ett stöd åt dem och glöm inte bort att det är du som förälder som har nyckelrollen tills den dagen då barnen blir 18 år.

Det är också viktigt att man som förälder, oavsett ålder på barnen, gör barnen medvetna om att det är de som har resurserna att ta itu med sina viktproblem. Empowerment är något som föräldrar bör arbeta mycket med för att på så vis stärka sina barn. Till detta arbete hör också att stärka barnen genom att berätta för dem att de är älskade för de personer de är och inte för vad de gör eller hur de ser ut. Sist, men absolut inte minst, är det viktigt att man som förälder informerar övriga viktiga personer i barnens liv om barnens strävan så att eventuella lärare, mattanter, skolkurator/syster och så vidare kan vara med och stötta barnen på vägen.




Senaste inläggen

Länklista